Skådespelare

Jag spelar teater i tonåren

Jag spelar teater i unga år

Jag har arbetat i snart 20 år med teater, varav drygt tio år på Turteatern i Kärrtorp. Där har jag medverkat i allt från barn- och ungdomsteater till stora helaftonsföreställningar. Jag är även medlem av teatergruppen Shakespeare på Gräsgården (som sedan starten 1996 är verksam sommartid i Vadstena) där jag medverkat både som skådespelare och regissör. Jag har således spelat mycket Shakespeare och har utvecklat ett väldigt avspänt och kroppsligt förhållande till stora berättelser och ett upphöjt språk. Det har gett mig vana vid det stora spelrummet och att växla mellan Shakespeare och barn/ungdomsteater har lärt mig att andas och arbeta med publiken, då båda formerna kräver ett öppet, ärligt och angeläget publiktilltal.

För mig är det viktigt att vara medskapare av en teater som komplicerar mer än förenklar, som frågar mer än svarar. Som skådespelare kan jag inte ansvara för att helheten blir komplex, men jag kan alltid försvara min roll och se till att den inte ”ställs ut”, inte värja för dess smärtpunkter, även om det är ett ärkesvin – eller helt enkelt en platt skriven roll – som jag spelar.

Jag har under åren ofta spelat så kallade ”utanförskapsroller” – både när det gällt Shakespeare och annan dramatik – dragen till dessa för att de ofta erbjuder en svärta som är svårförklarad, men på senare år har jag även börjat arbeta med ”ljusare” rollkaraktärer.

Mina tre starkaste tillgångar:

  • Publiken tycker om mig. Det är något jag har gratis, en talang, om man så vill säga. Rätt rollsatt kan detta leda till oerhört spännande motsättningar i en åskådare.
  • Mitt förberedelsearbete. En stor del av skådespelarens arbete sker ”på kammaren” och jag har under årens lopp – och med hjälp av min undervisning – utvecklat ett antal strategier för hur jag kan förbereda mig som skådespelare, vilket gör det lätt för mig att komma med en utsaga men också öppnar upp mig för medspelare och regi.
  • Min angelägenhetsgrad. Teatern måste i mina ögon vara tillgänglig, den har inget musealt eller formmässigt existensberättigande, den bygger på att det jag berättar är viktigt. Publiken kanske inte alltid förstår varför jag handlar som jag handlar, men den måste förstå att jag vill något när jag handlar som jag handlar. Det är för mig att göra teatern angelägen och nu-skapande.